Vet inte om ni följt debatten om huruvida man i Europa skulle få göra rosévin genom att blanda rött och vitt vin? Först skulle man få det. Sedan inte. Skälet till att förändringen aldrig genomfördes var ett ramaskri från odlarhåll.
Själv förundras jag något över detta. Vem vinner på ett fortsatt förbud?
Den som vill göra ett bra rosévin vet, eller borde veta, att man inte kommer någon vart på kvalitetsstegen genom att blanda vitt och rött. De flesta på tillverkningssidan i branschen vet också, att den som vill blanda vitt och rött till rosé gör det oavsett om det är tillåtet eller inte.
Med andra ord hade en regelförändring bara inneburit att de som nu fuskar kunnat göra sitt arbete i öppen dager. Definitivt en pseudodebatt med ett fegt och fånigt slut.
Om jag tycker det är ok att blanda vitt och rött till rosé i min egen yrkesutövning?
Absolut inte. Men det är en helt annan sak.
Hur skräpviner görs är tämligen ointressant och så länge det finns köpare till mediokra viner så kommer till exempel somliga fortsätta göra ”secondary wines” (alltså jäsa två omgångar på samma skalmassa) och tillverkarna av skräprosé att understundom blanda vitt och rött till rosa.
Ytterst handlar det om att konsumenten måste säga ifrån och gå upp i kvalitet och pris, men vin avviker inte från andra livsmedel: fokus för de flesta konsumenter är priset. Bara priset. Det är ett problem och en utmaning inte bara för oss som tror oss arbeta med kvalitet utan också för hälsovården.