Det har väl knappast undgått någon att antalet viner förslutna med skruvkapsyl ökar. För enbart fem år sedan har efterfrågan på skruvkapsylviner ökat. Och än så länge har vi sannolikt bara sett början på denna nymodighet.
En gång i tiden var det de enklaste och billigaste vinerna som var förslutna med skruvkapsyl. Och namn som La Garonne, Parador och Tyskt Lantvin var synonym med skruvkapsyl. Idag är läget annorlunda, idag spänner utbudet från enkla vardags viner runt 50-lappen till svindyra prestige viner.
Och faktum är att skruvkapsylen har många fördelar. För det första, så råder det korkbrist i världen. Det betyder att korkproduktionen sker under stress och att kvaliteten delvis försämras. Att kvaliteten försämras medför att vi konsumenter tvingas kassera viner som är korkdefekta, dvs. tagit smak av korken. Vår egen uppskattning visar att cirka 5 % av allt vin förslutet med naturlig kork är korkdefekt. De verkliga korkfienderna manifesterar till och med en nivå om 10 %. Och det finns inga garantier på att dyra viner är mer förskonade från korkdefekter än billiga.
En vanlig myt är att vin är förslutet med kork för att det ska kunna andas genom korken. Det är en felaktigt. Korken är enkom ett traditionellt förslutningssätt som använts genom århundraden, och därmed blivit synonymt med kvalitet. Faktum är att korken, trots att den är behandlad på kemisk väg och steriliserad, är en naturlig produkt. Under sin kontakt med vinet påverkar den vinet och med tiden karaktären. Det behöver för den skull inte vara korkdefekt. Nej, tänk dig att du låter en bit kork (underförstått en bit trä) ligga i vinet under lång tid. Självklart ger denna träbit karaktär till vinet.
En annan nackdel med korken är att den inte håller tätt för evigt. En bra kork i t.ex. ett lagringsdugligt vin håller i cirka 20 år. Därefter börjar den läcka. En läckande kork medför två problem, för det första rinner vinet ut ur flaskan, vilket ju är synd. För det andra ersätts det förlorade vinet med syre. Syre är skadligt för vinet och frambringar oxidation (mognad). Ofta resulterar detta i att vinet övermognar och därmed blir dåligt. Upptäcker du en läckande kork bland dina viner måste du resa flaskan upp tills det att du väljer att dricka den. En uttorkad kork förlorar dessutom sin elasticitet varför den nästintill är omöjlig att öppna, utan att vinet skitas ned med korkdamm och smulor.
Tillbaka till skruvkapsylen. Ett vin förslutet med skruvkapsyl har egentligen bara fördelar. Vi slipper oroa oss för oväntade korkdefekter, de är enkla att öppna, korken sitter inte fast. De bevarar vinets fruktighet på ett sätt som korkförslutna viner aldrig gör och de kan lagras såväl liggande som stående eftersom skruvkapsylen under riskerar att torka ut. Dessutom är skruvkapsylen ett billigare alternativ än naturkorken. Det enda negativa med skruvkapsylen är att vissa flaskor ibland uppträder reduktivt dvs tappar karaktär och personlighet. Exakt vad detta beror på är osäkert men känslan är att de blir för sterila i avsaknad av just syre.
Så varför envisas så många vinproducenter med att försluta sina viner med naturkork, när det egentligen bara är negativt? Det handlar förstås om vana, tradition och förväntningar. För många är ett riktigt bra vin synonymt med det omisskännliga pluppljudet av korken som går ut ur flaskan. Men i takt med tiden, så kommer vi att vänja oss vid det nya klickljudet. Landets sommelierer (vinkypare) har t ex redan enats om hur ett skruvkapsylförslutet vin ska öppnas inför gästen för att denna inte ska rynka på nästan och känna sig lurad. Som sagt skruvkapsylen är här för att stanna och vi är många som hälsar den välkommen.